I sommar har vi alltså börjat leva där ute i Hanveden och blivit ibland lite dåligt mottagna, men de flesta i området verkar ha positiva känslor om hela grejen.

Stockholm stad verkar ur min synvinkel nu försöka glömma bort hela vår deal, så den bosättning som finns där ute är tills vidare en olaglig ockupation på stockholms skogsmarker. De kan visst inte köra bort oss före de håller sitt ord och ger oss et arrende för kultur-reservat. Helt okej läge, skulle jag säga. Fast det kom en jägare förbi för nån dag sen som inte verkade glad eftersom han tillhör en grupp som arrenderar marken till jakt och inte ser så positivt på en folk som pundar omkring. Vi vill ju inte heller ha jakt i skogen, så man får se om det här endå blir vår skog... Bosättare söker vi endå, fast man får vara berädd att kanske ta lite konflikter i början. Så är det alltid.


Till en gäst som skrev på vår shoutbox: visst är det ok att äta kött, men då får man köpa det från butiken och se till at vi vegetarianer slipper röra & se det för mycket

Till SImon som skrev på shoutboxen: "Alltså, får man göra som ni gör och bara flytta ut i skogen hur man vill?" Ja, det är den möjlighet vårt projekt vill erbjuda folk.

Välkommen att hänga med alla!

--Emil, som aldrig gick i gymnasiet eller har tillhört nån klan...

Hej, tror jag har stött på eAnarchy djupt inne i skogen när jag och min flickvän letade boplats och han sa att han hade träffat folk som är med i mamamaa, förra gången jag loggade in här var det bara i förbigående och det kändes lite halvseriöst men nu inser jag kanske potentialen med detta projekt.

I ett par års tid har jag letat efter ett community att vara en del av som lever utanför civilisationen. När jag var ung växte jag upp i en skog i småland som senare skövlades, nu finns ingen livskraft kvar där och heller inget samhälle. Är inte speciellt die-hard av mig så att flytta ut ensam i random skog skulle nog sluta med ond bråd död och jag har även en liten familj (flickvän, snart-barn, hund och katt) som antagligen hade blivit hårt ansatt av att bo i ensamhet. Därför är jag glad att sådana här projekt existerar.

Min vision är att vara oberoende av agriindustri för försörjning och över de senaste åren har jag testat olika överlevnadstekniker. Jag har varit vegetarian i x antal år men äter kött som jag själv jagat eller fångat. Inga större djur utan mest fågel och fisk. Min livssyn är överlevnadsbaserad och utifrån det perspektivet bygger jag allt. Jag hade förstås behövt komma upp dit och inventera, men det är möjligt att jag och min familj inte skulle klara oss utan jakt och fiske. Vad är er ståndpunkt på detta?

Vi har inga pengar, en av våra strategier är att överleva utan det civiliserade ekonomiska systemet så vi kan inte betala för något och det inkluderar mat. Vi skulle gärna kunna vara med och arbeta på en kooperativ odling kanske? Men målet är att klara sig med att jaga-samla efter ett tag.

Så vad sägs, skulle vi vara välkomna att hälsa på och kanske bo där?

Hej!

Förlåt att du inte fått nåt svar på så länge!
jag svarar nu lite kort samtidigt till alla andra som undrar om besök o boende, men blivit utan svar.
Vi har under våren inte koncentrerat oss alls på forumet eller hemsidan, utan lagt vårt fokus på att fungera som grupp i istället, vi syskon och pappa som jobbar med allt dethär. i februari flyttade ilja yngre bror ut och jag bestämde mej för att stanna och satsa mitt här på allvar, efter att ha pendlat mellan finland och sverige, skogen och stan, i över ett år.. det har varit en del splittring i familjen sen länge tillbaka, men vi börjar nu hitta en OK fungerande vardagssituation känns det som, och kan sätta igång och arbeta med politiken och alla andra målinriktade människorna allt mer. jag känner mej väldigt trygg med min vilja att vara här och göra detta nu.
fast jag är ännu riktigt ny!

för stunden är jag i finland för att hämta min lilla lillasyster till skogen för några veckor, och snart ska andra unga systern också komma. det blir alltså väldigt familjefokuserat, och hemskt mycket tid till att träffa nya besökare under juli månad finns nog inte från oss som bor i hanvedenskogen nu, skulle jag tro.

däremot är man varmt välkommen att komma ut till skogen(den är rymlig), om man känner att man klarar av att flytta ut själv, vilket nu på sommaren är ganska lätt . och kan vänta med att träffas för att prata live.
men man kan mejla oss på mamamaa@mamamaa.org för att kolla läget, kanske det blir annorlunda endå!

sen i augusti när finlandssyskona har åkt, vill vi gärna träffas, vara till hjälp, ha hjälp, prata, umgås osv...en skogs-get-together/möte/infohappening/fest har varit i planerna ganska länge nu.

vi har under den senaste månaden spenderat mesta tiden inne i stan, och börjat bygga upp veganmatförsäljningen. det har börjat med ett stånd som säljer "dadelpussar och mjölkbomber" = vegansk sockerfri choklad och havremjölks-chai ungefär. fast inte med te och vatten som vanligt chai..
det ekologiska har vi inte hunnit ordna eller haft råd med ännu, men det blir ett av nästa kommande stegen. havremjölken är endå eco!(plus pepparn i mjölkbombens kryddblandning ..)
det finns massor att lära sej, som nybörjare i buisnessvärlden, och kunskapen jag hittills fått ur davids erfarenheter i den världen har varit jätte bra!
massor med jobb har det varit också.. vi har ju ingen riktig bakomlokal ännu, utan har lånat ett kök av en vänlig organisation några gånger och annars knådat choklad med husbilen som bakomlokal... heller har vi inte hyrt ett förråd ännu, så prylarna har kuskats på cykelkärror av o an till var vi sovit, eller gömts på något bra ställe. ståndet har också haft och har förtfarande finslipningar att göra för förbättring.
sen jobbar vi på husbilen mathilde..mat-hilde, den blivande cafebilen, nästa konceptet eller rullande bakomlokalen.. som ska besiktas på torsdag.
och massa annat arbete..mötena med poliser och snack om parkeringen, och om grillen med eld i(vilket gått väldigt bra), att ha rena kläder fast man inte äger tvättmaskin..osv osv
det roliga med att sälja tycker jag har varit alla människor jag träffat i stan under arbetet och runt det.jag har träffat många intresserade människor, övat mej på att förklara hela projektet och också fått en del intressanta kontakter.

om jag inte glömmer bort och har massa massa annat att göra så vill jag hemskt gärna snart börja skriva lite på hemsidan. först en uppdatering med information på vad som händer just nu, och förklara något om vem jag är och vad min del i det hela är. jag börjar se och förstå det lite nu.
sen borde vi faktiskt organisera oss för att ta emot alla skogsbo-intresserade besökare. förlåt, för att vi lämnat er väntande.

angående det där du frågade om jakten så kan jag just nu inte ge nåt svar från oss alla.
men utifrån mej själv: skogen som nu finns runt våra bon är ju inte våran mer än din, och du är ju fri att göra vad du vill där, sålänge du inte bryter mot svensk lag tror jag... jag vet faktiskt inte just nu hur jag skulle ställa mej till det, antagligen tycka det var lite trist? men om jag kände att det var fel och för långt gått att jaga fåglar o fiskar i närheten av var jag bor, skulle allt jag kan göra vara att så gott jag kan, försöka förklara för dej varför inte, och försöka presentera någon annan lösning på det behovet. ja, hitta på nåt som får dej att ändras. fast just nu kan jag inte säga hur mycket jag skulle bry mej om det i hanveden.
vi har inte gjort några odlingar i tullingeskogen, eftersom vi endast provbott dethär året, och kännt ganska tidigt på vintern och våren redan att det inte känns som ett bra ställe för detta projekt att gå i gång på. just nu planerar vi en flytt ungefär i augusti september till en annan mark inte så hemskt långt borta.
om ni inte har bråttom med att bearbeta marken och bygga stadigt för framtiden, så går det ju lätt att flytta med oss till det nya stället om det vills(där seriös odling absolut är med i planen), och bo i tullinge och njuta av vackra naturen där nu sålänge i något mer tillfälligt.
en presenning/tipicanvas eller tält och något att ligga på räcker bra som hembas nu på sommaren. sen är ett myggnät ett stoort plus.
vi använder inte heller mycket pengar alls, särskilt inte på mat. alla gratisskatter ur butikssopdykande är det vi i stort sett när oss på.
pengarna vi får från försäljningen går ännu in i den igen, och i bilen.
jag blev glad att höra att ni är intresserade och känner att det är nåt på gång här på riktigt. om ni vill känna er säkrare på svar på kommunikation, tror jag att det är större chans just nu att få det om man mejlar oss istället för att skriva här. fast hoppningsvis blir det snart lika rörligt här på forumet också.

Varma vakna hälsningar
Emma

A Coke and a Smile

I know now that the man who sat with me on the old wooden stairs that hot summer night over thirty-five years ago was not a tall man. But to a five-year-old, he was a giant. We sat side by side, watching the sun go down behind the old Texaco service station across the busy street. A street that I was never allowed to cross unless accompanied by an adult, or at the very least, an older sibling. (wow power leveling)


　 Cherry-scented smoke from Grampy's pipe kept the hungry mosquitoes at bay while gray, wispy swirls danced around our heads. Now and again, he blew a smoke ring and laughed as I tried to target the hole with my finger. I, clad in a cool summer nightie, and Grampy, his sleeveless T-shirt, sat watching the traffic. We counted cars and tried to guess the color of the next one to turn the corner.


Once again, I was caught in the middle of circumstances. The fourth born of six children, it was not uncommon that I was either too young or too old for something. This night I was both. While my two baby brothers slept inside the house, my three older siblings played with friends around the corner, where I was not allowed to go. I stayed with Grampy, and that was okay with me. I was where I wanted to be. My grandfather was baby-sitting while my mother, father and grandmother went out. world of warcraft gold
　

Thirsty?" Grampy asked, never removing the pipe from his mouth.

" Yes," was my reply." How would you like to run over to the gas station there and get yourself a bottle of Coke?"

I couldn't believe my ears. Had I heard right? Was he talking to me? On my family's modest income, Coke was not a part of our budget or diet. A few tantalizing sips was all I had ever had, and certainly never my own bottle.

" Okay," I replied shyly, already wondering how I would get across the street. Surely Grampy was going to come with me.

Grampy stretched his long leg out straight and reached his huge hand deep into the pocket. I could hear the familiar jangling of the loose change he always carried. Opening his fist, he exposed a mound of silver coins. There must have been a million dollars there. He instructed me to pick out a dime. After he deposited the rest of the change back into his pocket, he stood up. World of warcraft Power Leveling

" Okay," he said, helping me down the stairs and to the curb, " I'm going to stay here and keep an ear out for the babies. I'll tell you when it's safe to cross. You go over to the Coke machine, get your Coke and come back out. Wait for me to tell you when it's safe to cross back." 　

My heart pounded. I clutched my dime tightly in my sweaty palm. Excitement took my breath away.

Grampy held my hand tightly. Together we looked up the street and down, and back up again. He stepped off the curb and told me it was safe to cross. He let go of my hand and I ran. I ran faster than I had ever run before. The street seemed wide. I wondered if I would make it to the other side. Reaching the other side, I turned to find Grampy. There he was, standing exactly where I had left him, smiling proudly. I waved.

" Go on, hurry up," he yelled. cd keys

My heart pounded wildly as I walked inside the dark garage.I had been inside the garage before with my father. My surroundings were familiar. I heard the Coca-Cola machine motor humming even before I saw it. I walked directly to the big old red-and-white dispenser. I knew where to insert my dime. I had seen it done before and had fantasized about this moment many times.

The big old monster greedily accepted my dime, and I heard the bottles shift. On tiptoes I reached up and opened the heavy door. There they were: one neat row of thick green bottles, necks staring directly at me, and ice cold from the refrigeration. I held the door open with my shoulder and grabbed one. With a quick yank, I pulled it free from its bondage. Another one immediately took its place. The bottle was cold in my sweaty hands. I will never forget the feeling of the cool glass on my skin. With two hands, I positioned the bottleneck under the heavy brass opener that was bolted to the wall. The cap dropped into an old wooden box, and I reached in to retrieve it. I was cold and bent in the middle, but I knew I needed to have this souvenir. Coke in hand, I proudly marched back out into the early evening dusk. Grampy was waiting patiently. He smiled.

wow power leveling," Stop right there," he yelled. One or two cars sped by me, and once again, Grampy stepped off the curb." Come on, now," he said, " run." I did. Cool brown foam sprayed my hands." Don't ever do that alone," he warned.I held the Coke bottle tightly, fearful he would make me pour it into a cup, ruining this dream come true. He didn't. One long swallow of the cold beverage cooled my sweating body. I don't think I ever felt so proud.

When I archlord money, was about 13， my parents decided to buy an old house in the country. They found an old school house for sale and the main quarters were the headmaster’s house. The headmaster’s house being the larger of the two was the one we lived in. The school house was used as guest accommodation when family and friends came to visit. I loved living there because whenever I had friends stay over， we could use the school house unsupervised and because the place had a kitchen and a bathroom we never had to go to the main archlord money house.
This one dog clothes,night in particular I had two people staying in the house with me my best friend Sandy and my cousin Shane. We collected all the things we would need for the night and set up our sleeping bags in the middle of the room. We talked until the early hours of the morning， and as we were all getting sleepy we thought it was a good time to say goodnight. We were doing our rip-off of the Waltons "good night Jim Bob， etc." when I saw something out the corner of my eye. It was one green orb about the size of a small dinner plate and it went from one side of the room straight over to the fire place and just stopped. My friends had also noticed and we were all whispering， "What is dog clothes that?"
Feeling unusually maple story mesos,brave， I decided to prove that it was the moon because that’s all it could have been; we were out in the middle of nowhere and there were no lights of any kind. I got up and went to look out the window. But there was no light source; the moon was behind the clouds and outside was pitch maple story mesos black.
Just as I was flyff penya, about to say this， all the windows in the room started to shake and the orb was changing in colour from green to orange to red and getting brighter all the time. I backed away from the windows and sat back down between my two friends， trying to hide the fact that I was flyff penya petrified.
When all last chaos gold,the shaking stopped and the place calmed down， my cousin dared me to go and see if I could touch the orb. A dare is a dare so I accepted. I got up and somehow made my feet walk over to the orb. I reached up and it disappeared. yelling at us for making so much noise and waking him up. He said it sounded like we were banging on the walls and he also said he could see lights on in the school house. But he said it was when we started screaming that he really got fed up and decided to tell us to shut up and go to last chaos gold bed.
We tried cheap wow gold,to convince him that we hadn’t done anything， that we hadn’t even made a noise， but he didn’t belive us. We didn’t see any point in arguing， so we called it a night we decided to take our chances in the school house because dad was to mad to reason with.After he left， I felt the immediate need to go to the bathroom. I put the light on and made my friends stand lookout on the other side of the door. Just as I sat down， the darn thing flushed and I nearly hit the roof. I don’t know how it happened， but I didn’t hang around to find out. I went outside instead. We stayed awake until it was morning and I haven’t slept in there cheap wow gold since.

When I was luna gold,12 my family had a get together. It had been during summer vacation so I had no school to worry about and I was allowed to stay awake for as long as I wanted. It was about 3:00 a.m. when my mom drove us home. I couldn’t believe that I was still wide awake. My step-father had been dead drunk， and passed out to show how much of a good time he had. I had been sitting in the back seat of the station wagon. I had fun that night， and I was looking forward to the next get together， but the drinking and the smoking， I could do luna gold without.
We had wow cd keys, been on Highway 126 leaving Fillmore going into Piru， heading east. The mountains were to our left， and I had been sitting behind my mom. I watched as the dark hills dipped and sloped as we drove by， when something caught my attention. A strange craft soared above the mountain peaks. Understand， that the mountains were low and along side the highway， so what I saw was pretty close， I’m guessing about 200 feet. It was elongated and somewhat boomerang shaped. I could clearly make out the cross bars that formed the body. There was a red square box with a yellow flashing light， almost like a beacon. It seemed to fly not forward or backward， but instead length-wise and always to the wow cd keys left.
Whatever World of Warcraft power leveling, it was， it seemed to be parallel to us the entire way. "Momma，" I spoke. "There’s a UFO." Mmmmm， was her only reaction. I rolled down the window a bit to make sure that it wasn’t my imagination or a reflection from any cars behind us. The craft was still there， matching the speed of our station wagon. I told her again， "Momma， there’s a UFO." Again， her only World of Warcraft power leveling response.
We turned wow gold,into town， and the mountains were off in the distance by this time， and so was the craft that I had been watching this whole time. The craft (for lack of a better word) disappeared through the mountains， and I thought that we were safe until I saw small silvery comets trailing behind the station wagon. I didn’t tell my mom about what I saw this time. She wasn’t paying attention to me anyway. The cometsmoved in and out of my view， slowly streaking to all directions， and always maintaining the same speed as the station wagon. I was intrigued by the beauty of it all， like falling stars which softly glided on the wind. That was my Wwow gold impression.
By the time world of warcraft power leveling, that we reached home， I no longer saw the craft， nor did I see the silvery comets. I don’t know at which point they left my view. My mom made my bed on the couch as she had done every night. Our house was small so I never had a bedroom to sleep in. She had been tired from the evening’s events， and my thoughts had still been on what world of warcraft power leveling I saw.
I laid 2moons dil, there awake， in the darkness of the living room， trying to reason what I had seen. Could it really have been just my imagination? I looked out through the window， wondering if the craft or those comets I saw were still there. A face leaned in close against the window and peered in. Its large dark eyes were lifeless. My face grew long in 2moons dil horror.